Snubbelfot

Köpte mig en fin, dyr pannlampa att ha nu när hösten faller på. Tänkte också börja nattlöpa.
Så, packa upp lampan, reda ut alla 412 kablar, batteripack etc, koppla upp sig (Jag har ungefär lika mycket elektroniska komponenter som Robocop på mig när jag joggar) och så iväg ut i skogen i nattmörkret.
Lampan var klippt värdelös. Den gav jättebra ljus sisådär 20 meter längre fram, men där är ju inte jag än. Vid fötterna var det svart. Som ett tankeexperiment kan ju ni, kära läsare, försöka memorera tjugo meter stock, sten, grävlingar, rötter och annat bös, sedan blunda och springa dessa tjugo meter. Se till att ni är försäkrade först bara.
Eftersom jag har bättre benmuskler, större stabilitet och mer grace än ni, så snavade jag bara 20-30 gånger på en mil och vurpade inte en enda gång. Men roligt var det inte. Jag svor ve och förbannelse, slet och ryckte i lampeländet så att den satt halvvägs ned på näsroten för att få något ljus alls till fötterna. Detta gav föga resultat. Roade mig i stället med att vrida mig 90 grader vänster och lysa in i skogen. Något tittade tillbaka. Fem meter från stigen tittade två lysande ögon i brösthöjd på mig med ett uttryck jag inte riktigt kunde tolka. “Hej hej, hoppas du är snäll”, sa jag och sprintade vidare med något mera stuns i stegen.

Väl hemma igen trasslade jag mig loss från lampan och studerade den mera noga. Jo, visst är den justerbar – man vrider hela lamphuset, inte infästningen…
Bättre lycka nästa gång.

 

 

 

Posted on September 15, 2013 at 13:52 by admin · Permalink
In: Kverulans

One Response

Subscribe to comments via RSS

  1. Written by Per Andersson
    on October 12, 2013 at 16:04
    Permalink

    Jogging. Meh!

Subscribe to comments via RSS

Leave a Reply