Tal vid min fars begravning

“Var inte ledsna” sa pappa. Så var pappa – mer mån om andra än sig själv. Han skulle nog tycka att vi ordnat till med alldeles för mycket stök i dag.
“Ställ inte till så dant” skulle han ha sagt.
Oftast fick han sin vilja igenom när han sa så. Men inte i dag, pappa. I dag handlar det bara om dig och det får du stå ut med.
Allt det du gjorde för oss och med oss. Allt som du gav oss, utan tanke på dig själv. Vi är alla bättre människor på grund av dig.

Hela livet levde du i skuggan av cancern men lät dig inte nedslås. Aldrig gav du upp – inte ens mot slutet. En stilla acceptans, men ingen kapitulation.
Så stark och modig var du, pappa.

Jag sa att det handlar om dig i dag. Men det är ju inte riktigt sant. Det handlar ju också om oss som blir kvar utan dig.
Hur vi ska kunna fortsätta när det finns ett gapande hål i mitten av oss. Hur vi ska kunna bära tanken att aldrig se dig mer.
För fortsätta, det måste vi – pappa ville det.

Det blir tungt, det blir ensamt – men jag har insett något som är lika sant nu som när pappa levde:
Jag bär alltid pappa med mig – här – och kan höra honom om jag bara lyssnar.

Det kan ni också.

Tack för allt, pappa.

Posted on April 16, 2014 at 15:59 by admin · Permalink
In: Uncategorized

3 Responses

Subscribe to comments via RSS

  1. Written by Lasse S
    on April 16, 2014 at 16:03
    Permalink

    Mycket fint skrivet.

  2. Written by admin
    on April 17, 2014 at 10:53
    Permalink

    Tack!

  3. Written by Wiveca
    on April 22, 2014 at 19:00
    Permalink

    Så sanna ord – de finns för alltid hos oss.

    Det vi kan göra är att hedra dem med våra liv.

    “To live in the hearts we leave behind, is not to die.”

Subscribe to comments via RSS

Leave a Reply