Husägare

Så där ja, då är man husägare. Plötsligt händer det, som det heter.
Huset kostade en väldig massa dinares. Men jag fick en katt på köpet, som förra ägaren tänkte avliva ty katten är van att vara ute.
“Kommer inte på fråga” sa jag barskt. “Jag tar henne”.
Katten heter Kaktus, är lite skeptisk till buller och oväsen men älskar att sitta i knät och kela. Det tog hela fem minuter innan vi var BFF. Kattmagnet, jajamen.

dav

Under en knapp veckas tid har jag fått lära mig en massa nya ord: Trekammarbrunn. Infiltration. Pumphus. Hydrofor. Bredspackla. Eutanasi.
Det sista kunde jag faktiskt innan.

När jag var på visningen döpte jag raskt huset till “världens största bastu”. Furu, furu, furu överallt. Har jag nämnt att jag hatar furu?
Till och med vägghyllor och gardinstänger var i furu. Det var med stor tillfredställelse jag senare matade kaminen med dessa.
Nåja, jag såg potentialen. En inhyrd målare förvandlade raskt furuinfernot till en vit och grå katedral med ca 4 meter i tak.
Dumsnål som jag var fick jag för mig att måla kontoret själv. Hur svårt kan det vara, liksom. En svart tapet med vita blommor på kan ju inte vara så svårt att nedkämpa.
Raskt rev jag bort lösa tapetbitar och spacklade skarvarna. Och spacklade skarvarna. Och upptäckte att tapeten svävade i tomma luften i två av hörnen. En centimeters glipa mellan skivorna.
Akrylfog har jag hört talas om, så jag åkte raskt och köpte några kilo och byggde igen skarvarna. Och spacklade. Igen, och igen. Målaren tittade in, flinade och sa “Om man tycker det är kul att slipa, så.”
Hint: det är inte kul att slipa. Inte ens med en svindyr excenter-whatever som bättre vetande sa att jag behövde. Bättre vetande kunde ju ha nämnt från början att jag skulle ha grovlek 60 och inte 120, som jag använde på slippappret. En dag senare gick det inte att se någon skillnad alls.
Målaren, som ringde och tackade för sig, anade nog desperationen i min röst och rekommenderade bredspackel. Det är alltså en spackelspade, fast typ bred. Dess huvudsakliga egenskap är att göra stora vallar på båda sidor, som sedan måste slipas. Jag slipade. Igen. Med grovlek 60 denna gång. I en hel dag. Trots munskydd och grovdammsugare knastrar det fortfarande av slipdamm när jag tuggar. Trevligt.

Nästa avsnitt: Varför man inte ska måla själv, eller i vart fall varför jag inte ska måla själv utan uppsikt av en vuxen. Stay tuned.

 

 

 

 

 

 

 

 

Posted on April 2, 2018 at 19:09 by admin · Permalink
In: Hus

Leave a Reply