“Robocop”

Såg nya Robocop häromdagen.
Var lindrigt road.
Mera pang-pang, tuffa kommentarer och så lite sentimentalt slisk hastigt utbrett med roller över hela sörjan.
Originalets ironi och subtila symbolism lyste med sin frånvaro. Ska man säga något snällt om remaken så är det ju alltid trevligt att se Gary Oldman.
Huvudrollen var heller ingen höjdare. Peter Weller har mer skådespelartalang i sin haka än vad Kinnaman har totalt i karriären. Kinnaman är dock formidabel på att se bajsnödig ut, något som han nyttjar filmen igenom.

Rekommenderas inte.
 

 

 

 

 

Posted on February 10, 2014 at 21:41 by admin · Permalink · One Comment
In: Kverulans

Snart…

Windows Server 2003 släpptes den 24:e april 2003.

I skrivande stund, nådens år 2013, dvs dryga 10 år senare, har man fortfarande inte hunnit översätta instruktionerna för en patch-installation.
Snabbt jobbat!
Nu stör det ju inte mig som behärskar diverse andra språk. Jag kan dock ändå inte låta bli att fundera på om det kanske sitter en liten, grå och bitter gubbe i en serverskrubb någonstans, täckt av damm och spindelväv, och väntar på att instruktionen äntligen ska bli översatt så att han kan installera uppdateringen.
Sådana saker händer i IT-branschen. Oftare än ni tror hittar man saker som härstammar från sen bronsålder.

 

Snart...

Snart…

 

 

 

 

 

 

 

Posted on November 1, 2013 at 09:57 by admin · Permalink · Leave a comment
In: Teknik

Thane of Hytbold

Sedan jag nådde max-level i Lord of the Rings Online har jag nött endgame-questen i en månad ungefär. All denna nörd-ansträngning gav till slut utdelning och jag fick nu titeln “Thane of Hytbold”. Boss i min egen lilla stad, alltså. Nördigt värre. Precis när belåtenheten satt sig och känslan av “Jaha, vad ska jag göra nu då” började göra sig påmind var det någon vänlig själ som slumpade bort en “Battered Ring of Rohan” på auktion. Vad kan man göra med den, då? I sig är den inget värd, men man kan byta den och 150 låtsaspengar mot en “Tarnished Ring of Rohan” som också är rätt värdelös, men med 150 låtsaspengar och den kan man byta till sig en… osv.
Hur får man dessa låtsaspengar, då? Man får nöta mera, så klart.
De vet hur man håller folk kvar.

Fin liten kåk. Jag tar den.

Fin liten kåk. Jag tar den.

Posted on September 17, 2013 at 18:08 by admin · Permalink · Leave a comment
In: Uncategorized

Snubbelfot

Köpte mig en fin, dyr pannlampa att ha nu när hösten faller på. Tänkte också börja nattlöpa.
Så, packa upp lampan, reda ut alla 412 kablar, batteripack etc, koppla upp sig (Jag har ungefär lika mycket elektroniska komponenter som Robocop på mig när jag joggar) och så iväg ut i skogen i nattmörkret.
Lampan var klippt värdelös. Den gav jättebra ljus sisådär 20 meter längre fram, men där är ju inte jag än. Vid fötterna var det svart. Som ett tankeexperiment kan ju ni, kära läsare, försöka memorera tjugo meter stock, sten, grävlingar, rötter och annat bös, sedan blunda och springa dessa tjugo meter. Se till att ni är försäkrade först bara.
Eftersom jag har bättre benmuskler, större stabilitet och mer grace än ni, så snavade jag bara 20-30 gånger på en mil och vurpade inte en enda gång. Men roligt var det inte. Jag svor ve och förbannelse, slet och ryckte i lampeländet så att den satt halvvägs ned på näsroten för att få något ljus alls till fötterna. Detta gav föga resultat. Roade mig i stället med att vrida mig 90 grader vänster och lysa in i skogen. Något tittade tillbaka. Fem meter från stigen tittade två lysande ögon i brösthöjd på mig med ett uttryck jag inte riktigt kunde tolka. “Hej hej, hoppas du är snäll”, sa jag och sprintade vidare med något mera stuns i stegen.

Väl hemma igen trasslade jag mig loss från lampan och studerade den mera noga. Jo, visst är den justerbar – man vrider hela lamphuset, inte infästningen…
Bättre lycka nästa gång.

 

 

 

Posted on September 15, 2013 at 13:52 by admin · Permalink · One Comment
In: Kverulans

Där satt den

Det har varit oerhört segt att nå dit, men i lördags hände det: milen på under timmen. På 58:44 närmare bestämt.
In your face.
Receptet för att nå dit? Träning, träning, träning och så tre pilsner kvällen före, en natt med taskig sömn i ett kallt förtält med myggorna som sällskap och upp innan 0700. Det verkar onekligen så att min kropp kräver späkelse för att prestera.

Nästa mål? Under 55 minuter.

 

 

Posted on June 10, 2013 at 12:57 by admin · Permalink · Leave a comment
In: Uncategorized

Modelejon

80-talet verkar vara tillbaka.
Igen.
Tar lidandet aldrig slut?

Solglasögon som täcker hela övre halvan av ansiktet så att folk ser ut som spyflugor.
Tjejer med dessa fasansfulla jeansshorts som är så korta att fodret i fickorna sticker ut.
Pastellfärgade tröjor.

Och så något jag inte riktigt minns från 80-talet, men det verkar passa in rätt bra: träningstights i kombination med vanliga kläder på överkroppen och så gärna högklackat till.
Första gången jag såg det förknippade jag det med psykiatrireformen och kände därför ingen större illvilja. Samhällets olycksbarn, osv. Nu har jag insett att det tydligen är mode att se ut som om man nyss har fått frigång.

Det är synd om människan.

 

 

 

 

Posted on June 6, 2013 at 19:59 by admin · Permalink · Leave a comment
In: Kverulans

Toalettstädning

I dag har jag virtualiserat servrar och städat toaletten hemma. Det gäller att ha många strängar på lyran.
Nu kanske ni, kära läsare, tycker att det är en märklig kombination av göromål. Det tycker ni för att ni inte, till skillnad från mig, är en renässansmänniska. Detta kan ni ju inte rå för så spill inga tårar över detta utan nöj er med toalettstädning. Ni kan ju inte vara bra på allt.

För övrigt är det ett praktiskt rengöringsmedel jag har till Gustavsbergaren. Det luktar kiss, vilket ju sparar tid.

Posted on February 21, 2013 at 20:34 by admin · Permalink · Leave a comment
In: Uncategorized

Valplattform

Telefonförsäljarna har varit aktiva på sistone. Svarar sällan eller aldrig på okända nummer som ringer min mobil, men i dag tänkte jag reta upp mig lite.
Det var något mänskligt avskräde från pajasföretaget Key Code Security AB som ringde och ville kränga en värdelös spärrtjänst. Anmälde förstås detta till DM-nämnden, då pajasföretag jag inte är eller har varit kund hos inte får ringa min mobil alls. Tyvärr är DM-nämnden tandlös då allt de kan göra är att utfärda kritik mot oetiska företag. Jag har en vag aning om att kritik sällan biter på telefonförsäljarpack. Kalla det intuition.

Jag fick dock en idé. Det händer då och då.
Varför inte starta ett parti och gå till val på en enda fråga?
Nämligen den att införa obligatoriskt dödsstraff för varje person som har varit, är, eller kan tänka sig att bli telefonförsäljare. Samt på all före detta och nuvarande personal på Radiotjänst i Kiruna AB. Det senare är en principiell fråga. Radiotjänst delenda est.
Ej överklagningsbart och med omedelbar verkställighet.

Jag räknar kallt med att få ensam majoritet under de två val som krävs för att genomföra grundlagsändringen.
Därefter lämnar jag snällt från mig makten och njuter av att ha gjort världen till en lite bättre plats.

 

Posted on February 4, 2013 at 19:34 by admin · Permalink · One Comment
In: Kverulans

Whiskyexpo

Min kära bror hade skänkt mig en biljett till årets whiskyexpo i julklapp.
Han är klok, han.
Följaktligen planerade jag in en trevlig heldag.

När man ska dricka whisky ska man inte köra bil. Alltså hade jag besvärat mig med att köpa ett busskort. Tänkte att det kunde ju bli ett litet äventyr i sig, att åka kommunalt tillsammans med den otvättade pöbeln. Ett litet nedslag i socialgrupp 3, så att säga. Exotiskt.
Minns inte när jag åkte buss senast, men nu är det i alla fall kristallklart varför jag slutade med det. Jag får tacka Östgötatrafiken för påminnelsen.
Krånglet började redan innan resan. Varför köpte jag ett busskort? Jo, för att Östgötatrafiken inte tar emot kontanter, inte heller betalkort, och i samma veva fått för sig att de måste registrera mitt mobil- och personnummer för bevilja mig den oerhörda ynnesten att betala med SMS-biljett.
Man kan undra om de vill ha kunder alls.

Ve den stackars turist som kliver på en buss och tror att det bara är att betala och åka, som det går till hos normalt fungerande bussbolag. Här är det Franz Kafka som bestämmer.
Östgötatrafiken påstår att kontantstoppet är för att minska rånrisken och att detta förstås ger en bättre arbetsmiljö för förarna. Det stämmer säkert, men jag kan inte för mitt liv se hur bussförarnas arbetssituation helt plötsligt blir min angelägenhet. Det borde vara en sak mellan arbetsgivare och arbetstagare. Lös problemet utan att blanda in mig.
Nåväl.
Väl på bussen försökte jag använda mitt skinande nya busskort. Det gick inget vidare. Automaten som registrerar kort upplyste mig om att kortet är tomt, samt att det är laddat med en reskassa på hundra kronor.
Samtidigt.
Kanske befann sig busskortet i någon form av kvantmekanisk superposition. Schrödingers busskort.
Följande försök att registrera kortet resulterade bara i en serie ilskna pip.
Ordlöst lämnade jag över kortet till en måttligt road chaufför.
Jag förnöjde mig sedan med att räkna antalet påstigande på min hållplats. Vi var sex, inklusive mig. Av dessa var det en person som lyckades blidka automathelvetet. Resten fick vända sig till chauffören. Bra jobbat, Östgötatrafiken.
Fortsättningsvis blir det taxi när jag ska ut på övning.

Whiskymässan, då?
Den var mycket trevlig.
Arran var förstås utmärkt, men det visste jag ju sedan tidigare. Provade en 14-åring.
Jura Superstition är en mycket prisvärd brukswhisky med en trevlig rökig eftersmak som kommer som en överraskning precis när man tror att smaken har ebbat ut.
Japanska Yamazaki 18 år var jag skeptisk mot och fick misstanken bekräftad. En okej whisky, men inte särskilt intressant eller komplex och definitivt inte till det priset.
Blackadder är ju kända för kvalitet och gjorde mig inte besviken med sin Smoking Islay. Precis så ska det smaka – torven lade sig som ett lock på tungan, underbart rökig.
Benromach var komplett likgiltigt.
Ardbeg fick bli avslutningen på besöket. Perfekt balanserad, och med bara några droppar vatten öppnade den sig och blev om möjligt ännu mera komplex. Mums!

Någonstans under rundvandringen lyckades jag bli bjuden på en ny svensk gin från Bergslagen också. Den smakade alldeles utmärkt och står sig mycket väl mot Beefeater, Bombay Sapphire och de andra giganterna. Rekommenderas varmt. Köp innan den blir dyr, de erkände att nuvarande pris är ett introduktionspris för att slå sig in på marknaden.

Väl styrkt och stagad blev det sedan restaurang följd av busshelvete hem.

 

 

 

 

 

 

Posted on February 3, 2013 at 00:17 by admin · Permalink · Leave a comment
In: Uncategorized

12 kilometer innan frukost

In your face, bitches.

(Skulle ha varit tio kilometer, men jag sprang lite vilse)

Posted on February 1, 2013 at 14:36 by admin · Permalink · Leave a comment
In: Uncategorized